Vid vattnet står sju träd. De står på två rader och skapar emellan sig ett rum, en gång, nästan som i en kyrka. Ståtliga och stolta sträcker de sig upp, högt, högt och breder ut sina kronor och låter grönskan sträcka sig långt ner mot marken så att det hela bildar ett heligt rum. Saven i träden rör sig och strömmar, strävar uppåt, uppåt genom kapillärer och ådror, förgrenas, förgrenas tills den når trädkronans topp. I bladen strömmar energin in och igenom, andas och ger liv åt tusentals andra varelser i dess symbios. Och i trädet strömmar saven, som vackra själar, gudar och gudinnor bakom barkens förklädnad.
Jag frågade träden hur det kommer sig, att något så vackert, något så starkt och livskraftigt döljs bak en sådan grov och skrovlig fasad. Varför är inte skönheten lika påtaglig på utsidan som den är på insidan? Och träden svarade att nog tycker Du väl att vi är vackra? Nog ser du på oss i förundran och njuter av vår grönskas svalkande skugga?
Jo, nog är det så, medgav jag. Men hur kommer det sig att ni ser ut som ni gör?
Vi ser ut så som vi levt genom tiden. Barken är årtiondens kvarvarande hud, torkad och nött av väder och vind. Men vi tänker inte på det, ty vår uppgift här på jorden är att vara träd. Att växa och grönska, ge skugga och liv till allt annat liv. Det är vår uppgift och i oss finns ingen längtan efter något annat eller frågor om varför det är så.
Men, ville jag veta, kan ni säga mig varför jag ser ut som jag gör då, när jag känner att jag är någonting annat? Vilken är min uppgift? Säg mig för jag har ännu inte förstått mitt syfte.
Människornas uppgift är att skapa kärlek. Hela mänskligheten skapades för att skapa mer kärlek. Ni är Guds avbild och Gud är skapande kärlek.
Som en generator? En kärleksgenerator, tänkte jag. För att generera energi och således upprätthålla och utveckla allt liv på planeten!

När alla minns, när vi lever vår uppgift... vilken underbar värld vi kommer leva i!

Jag tar din hand i fantasin, och håller den mot min kind
din pulserande värme, lätta hjärtslag som en vind
I drömmen är du verklig, riktigt nära, just som då
i drömmen är vi kära, lever nära varandra, också.


Jag älskar när du ser mig. Älskar när du söker min famn.
Älskar när du tar i min kropp som om du märkt den med ditt namn.
Önskar att du skulle ta dig tid att komma hit
önskar att vi kunde slå följe en bit...


Jag vill säga till dig, i fantasin, att jag andas bara när du ler
jag vill viska ditt namn, fylld av lust och frigjordheter
Jag vill att du håller mig, vill att du vill
önskar att din hud och min hud brann en stund till


Gå inte, snälla, jag vill inte gå
jag vill inte släppa dig, släpp inte då!
Jag vill inte andas in ensamhet igen
gå inte, snälla, håll om mig än...


I min fantasi är du kvar när jag vaknar
I min fantasi är jag vaken när du vaknar
I drömmen är ingenting borta när du går
I drömmen är kärleken kvar år för år


Du rör dig i sömnen, jag vet du är vaken
och jag ligger sömnlös flera nätter på raken
för jag kan inte säga att jag spricker och går itu
om kärleken inte finns i samma kropp som du


Om inte jag får hållas och kramas och bli rörd
om inte vi kan prata utan att du blir störd
om natten går och vi har somnat, men inte hos varann
då kan jag inte vara Hon och du kan inte vara Han

Men du, jag önskar, jag önskar så
Att du att jag att livet och dagarna, jag vet inte.... förstå
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig som livet
men livet liksom kärleken skall inte tas för givet



Min Gud det gör så jävla ont! Jag kan inte se
fantasin får fungera som substistut för det vi inte kan ge
och dagarna går och jag önskar att jag fick fatta eld och brinna
För heldre bli till kol än tyna bort och försvinna

I fantasin tar du min hand och lägger den mot din kind
och i fantasin är den sval mot din hud som en vind
Kom, kom min älskade, drömmen kan bli sann
kom, kom min älskade om vi vill, vi kan, vi kan...

If I were not here, where would I apear?
If I could push a button and change my life, how would it turn out ?
If I had the option to choose in an instant where to be and how to live,
and if I could turn everyting around with a fingersnap to begin with,
What would it look like were I stand and who would I be in reflection to that?

Lets say for example, that I were somewere in Berlin
driving a superstars car around, with him or her waving from within.
Or playing the drums in a worldwide known band, having millions of fans dreaming of touching my hand.
What if I decided to go solo to Japan, getting lost in translation with some Yamamoto-man.
Or walk about down under lurning how to find my way, and how to talk to mountains, how to sing and how to pray.
What options, there a millions, I would like to try them all!
My hourglas with sand within is constantly at call...

What if I flew to Egypt, living in a tent with Berbs, or travelling around selling remedies and herbs.
I could be born in Mexico, eating Tacos every day, or working hard on a farmers field, resting for some time in the hay.
With a dingy crossing turcoise bays, fishing in the reef, having eight children of my own and a couple more to feed.
Picking seashells at St Monica, drinking cocktails every night, or letting someone else go through the gates to their awaiting flight.
So many options, so many ways, it would make all the difference to how I live my days.
If I could snap my fingers and change my life like that, I wouldnt sit in Stockholm questioning where I´m at!

Sometimes, we have to prove to ourself, who we really are
by letting the little ashes of our soul fall
into the dust
and absorb whats being said

Sometimes, the words of your loved ones may hurt
but behold,
inhale
breath between your bodies
and see,
there is nothing there
no threat
but mere a reflection of you

Sometimes, my love
we have to prove to the world
that we are to be counted with, yes
but the limits, witch we are reaching, to see if they are real
no one can put before you
no one can put them above you
but you, my love, but you

Behold! The days of justice is comming
cups with brims will be no more
for they will be bottomless!
And you, my love
you
will see the truth
will be the truth
and shine above all
in silence