I kväll går jag över broar. Tänder ett bloss längs vägen.
Tänker svunna tankar i ny regi och lägger en evighet bakom mig.
Det finns en kraft i marken, i själva jorden, som en källa till livet vi inte behärskar. Naturen bjuder på midsommarblomster, fukt och mylla som afrodisiak, och alla dofter tilltar i styrka vartefter kvällen lider...
Jag står invid grinden. Jag möts där. Jag har en vandring att göra och det är sent men nektergalen sjunger så vackert och jag är inte rädd. Min själs natt är inte mörk och morgonen kommer snart åter.
Gryningsljuset är så skört över ängen där daggen ligger blottad, våt och förgänglig när som värmen stiger. Precis som rädslorna, när ljuset får spela och skrattet får skuggan att vekna.
Jag vänder mig inte om sedan jag stängt grinden. Eden ligger öppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar