Kom, jag vill så gärna vara nära dig.
I hjärtat, i tiden där vid din sida.

Kom, snälla, jag önskar dig allt gott!
Vila i min omfamning, trygg.

Du och jag, vi har levt tillsammans alltid
ända sedan jag föddes har du funnits där
men aldrig nära, aldrig du och jag
aldrig jag i din absoluta närhet

Nu är du en mor liksom vår
Jag är fortfarande här
bredvid dig, bakom dig
vart du än går
fastän att jag aldrig funnits i ditt hjärta
fasten jag aldrig varit en del av ditt liv
fastän du kanske avskyr mig ännu...
Jag finns här.
Jag väntar.
Mitt hjärta är stort nog för både dig och din son
om du vågar beröras
om du vågar släppa in
Jag finns här
älskade syster min

När jag var liten var jag aldrig ensam,
jag var i sällskap av vinden
lekte med färgerna och trädgården
kurragömma bland björkarna när inte syster hade tid
Månen och jag var vakna samtidigt,
vi kunde tala i timmar
och sagorna tog med mig till drömmarnas land

Än i dag är jag aldrig ensam
Jag hänger med havet,
talar med träden
skrattar med måsarna och smyglyssnar på duvornas kärleksförklaringar
Med kroppen mot jorden är jag alltid trygg
Jag vet att änglarna hör mig

Min bror är den som söker en syster
Min syster är en källa till livet
Jag är aldrig ensam,
I sällskap av allt Gud givit!

På sistone har min styrka satts på prov. Den jag trodde jag besatt hur som helst.
Den svagaste länken, den sköraste punkten föll i ljuset och brast.

Som en åskådare stod jag och lät det ske. Deltog, ja visst, jag erkänner.
Muren jag byggt upp föll för mina fötter och bräcklighetens ansikte mötte mig när dammet lagt sig.

Idag gråter jag tysta tårar över det som skett men lär utav smärtan. Reser mig ur kaoset och borstar av mina knän.
Tacksam att få se min svaghet. Ur den ska en starkare krigare födas.

Nattvandring

I kväll går jag över broar. Tänder ett bloss längs vägen.
Tänker svunna tankar i ny regi och lägger en evighet bakom mig.

Det finns en kraft i marken, i själva jorden, som en källa till livet vi inte behärskar. Naturen bjuder på midsommarblomster, fukt och mylla som afrodisiak, och alla dofter tilltar i styrka vartefter kvällen lider...

Jag står invid grinden. Jag möts där. Jag har en vandring att göra och det är sent men nektergalen sjunger så vackert och jag är inte rädd. Min själs natt är inte mörk och morgonen kommer snart åter.

Gryningsljuset är så skört över ängen där daggen ligger blottad, våt och förgänglig när som värmen stiger. Precis som rädslorna, när ljuset får spela och skrattet får skuggan att vekna.

Jag vänder mig inte om sedan jag stängt grinden. Eden ligger öppen.

Sharing

I see your fear, brother, and I know how you feel.
I see how you suffer, sister, and I know how you feel.
Mothers cry, tears of compasion
Fathers do not bend....
I see you all, and I feel what you feel!
I know you all, as a shadow of my past...

... I have to go... withdraw... seek within and above...
God?

I reclaim the truth! Bestolen from the hearts of mankind.
To share with you, sisters, sisters.... all of love and compasion.
Bring peace to your heart, brother.
To eaze my mothers hearts
To give my fathers strenght
To give gold to you who believe you are poor
To restore dignity to you who believe you are brokend
To share all with you who knows the true values....

Please, God, let us see....
Please, God, let us be free....
I reclaim the truth, bestolen from the hearts of mankind.

lesson no.1 - ask about the catch!

I would like to object; though I know
It´s the order of things, that we are in shapes this time
It´s just the order, now.

But it´s as I recall another state,
another way,
a bodyless shape...
that I´m not in, this time around

perhaps it´s the punishment mentioned in the Bibel
The gate to Eden is closed
"Go! seak thy worldly kingdom if you believe it is better than love!"

What if the leaf they covered up with are a symbol of the body...


Why, oh why did I not ask "what´s the catch?", when given the chance to live again.....

laws by nature - laws by love

Do you believe in the laws of nature?
Let me ad a little information...

In nature there is no such thing as need
there is no such life that craves by nature
no such heart that is not loving...

Your physical body is the only thing that is "you"
a vessal, a tool, a machine if you like

All your feelings
comes out of either fear or love
All expressions
are manifestations of God or fear

Now...
Do you feel the difference?

Perhaps you believe in God, perhaps you don´t.
It does´nt matter anyway
because there is no such thing as a believe in God.
Either you feel God, or you do not.
Or let me put it this way;
Either you recognize the expression of God through yourself, or you do not.
Now;
Do you feel God?

If not;
Re-membering yourself
is the key

All of you - every single aspect
as it is, as it was, as it will become

Now, invite God to be with you
as you Re-member Your Self
put the pieces unto display and watch what happens
All is there, no matter how you try to forget
All is there, even if you try to hide it
All is there, and all is part of you
Now see it,
together with the loving precense of God
Let it fall into light
All of it


Now...
Do you feel God?

into the wide

I met with Mother Gaya the other night,
droped into the wide, wide knowledge
And though she said nothing, she showed me
theres nothing as time or history

still

The only me that is, is in the experience of me in time
limited to believe in what I se,
in what I precieve
in that I feel
Now

Mother Gaya let me se
there is nothing as a Me
I am all and all is me in the co-exicting realms of energy

Limited to bodysence
Limited by believe
Limited my mind that struggles to be free

I laugh now I know,
It´s nothing to be afraid of,
nothing is true in this emagination

Yet, this body is alive.
The piece of mind that is the experience of me
is still bound to time
It´s fine! I laugh now I know,
there is nothing to be afraid of!

Friheten har många ansikten

Hur föklarar man för någon, det som inte går att förklara? Hur beskriver man en vision för en blind?

Jag ser det du inte ser. Vet det du inte vet.
Varför?
Jag vet inte. Det har bara alltid varit så.

Du är upprörd och trött, jag ser det i dina färger. De fladrar som en ljuslåga...
...och det som inte är menat som ett nålstick, skär ändå igenom din kropp.
Motorsåg genom blåbetong och sanden rinner ur timmglaset om du står kvar och låter det göra ont.

Älskade vän, jag ser att du tvivlar, men för att orka måste jag blunda. För att hoppas måste jag be och när mina bilder blir sanna måste jag orka stå och se. Jag vill inte såra dig, men jag har inget annat val om du väljer att bli det.

Det är tungt att möta sin ensamhet när den skrämmer. Svårt att andas när det bränner. Friheten har många ansikten...lika många som Gud.

Jag önskar du kunde se vad jag ser.